Älskade unge/ar !!!!

Bloggen har varit tyst länge, lusten, kraften, orken och orden har inte funnits där.När man (jag) stänger av inte orkar tänka, vill inte se eller höra blir det tungt. Man går i sina egna tankar som dessvärre inte gör något bättre eller lättare. Man vill inte ta i det som gör ont, anförtro sig till någon. Man har helst av allt lust att bara gå till skogs o skrika ut sin ångest, istället vänds det mot någon nära. Jag har försökt skratta o vara glad, inombords har det rasat en storm. Jag har mått riktigt dåligt. Analysera är inte min starka sida, jag vet vad som värker. Förlusten av tre små älskade trollhjärtan, så tätt va en mycket svår tid. Jag vet att dagen kommer, men man är aldrig redo för farväl.....Man blir totalt hudlös..... Jag bar den sorgen i mitt hjärta, tårar i ensamhet blev floder. Frågan om varför ställde jag mig aldrig, det var oundvikligt rätt beslut. Men så svårt så svårt......jag kämpar på......

Jag älskar mina tre pojkar, vill dom allt gott. Inget får hända dom, alla dagar bara fina . Så är ju tyvärr inte verkligheten alltid, den kan verkligen visa sig från sin grymmaste sida. Då allt bara rasar o hjärtat löper amok. När tiden lixom stannar upp, tankarna blir ett enda virrvarr o förnuftet stänger ner. Man klarar inte att tänka en enda vettig tanke, vill bara fly.....

När budet från Ann-Helene kom om att Andreas låg skadad på sjukhuset i Gävle. Det som aldrig någonsin får hända hade hänt. Tankarna betedde sig som vansinniga, men kroppen var förlamad. Hur va det med honom, skulle han klara sig allt gick bara runt ....Jag tänker inte gå in närmare på det som hänt, klarar inte att skriva ner det. Kanske inte ens minns allt, så det bara blir nåt surr av det. Han fick komma med mamman hem när alla undersökningar o rtg va gjorda omplåstrad o gipsad., jag for dit. Kommer aldrig att glömma, hur liten han såg ut där han låg. Trasig i ansiktet, armen i gips o totalt mörbultad. Han svarade på tilltal, jag lät honom vara utan en massa frågor som han inte kunde svara på i alla fall. Han mindes inget av händelsen. Så tacksam att han är hos oss, hans skyddsängel vakade över honom......Nu ska han läka sin kropp o själ. Han är inte mycket för att prata, men hoppas att han med mamma o pappas hjälp bearbetar det som hänt.
Mattias o Natalie kom oxå hem till honom. Pojkarna står  varandra nära, men lever så klart lite olika liv nu så träffas inte så ofta som dom kanske vill. Men i kris finns dom för varandra......alltid....

Rasmus så lycklig, han sommarjobbar på Ica Björksätra. Får ju lite klirr i kassan inte helt fel det. Gör sååå ont i Andreas när lillebror far iväg. Han som alltid ger 110 %, som älskar sitt jobb måste ta det lugnt. Inte lätt alls, jag förstår honom. Mattis han rullar med sin timmerbil, trivs gör han oxå......



Ja jag fick ju ner några ord i alla fall, ska försöka ta tag i bloggen igen.

Kram o Kärlek Kråkisar ta hand om varandra livet kan förändras på ett ögonblick. Slå en pling till någon nära, det kan göra en hel dag fin.......