Medans det vita fortsatte att ramla ner, pysslade jag med lite mat. Köttbullarna är färdiga, sillen inlagd, karre'spjällen ligger i kylen o väntar. Lite sur ändock fick inte tag i strömming, men kanske i morron sa damen i butiken. Om dom kommer ut o fiskar ???? va hon nu menade med det.....Mannen får kolla upp det i morron. Ska göra några mjuka kakor oxå, men den jävla ryggen spökar så tar det lite lugnt nu för att inte reta gallan på den. Fan inte läge för sånt nu ju...Vi tog en prommis med trollen när mannen kom hem, vilken pärs!!!!! Vägen är livsfarligt halkig efter att plogen vart här o slipat den. Det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun. Undrar om det är lättare med fyra tassar att hålla reda på, hm. Läste en blogg idag, hon skrev om att hon kände sig nedstämd när julen nalkades. Jag kan känna igen den känslan, en sorg som ligger o gnager. Min sorg är från då jag va liten, att vänta o längta efter nån som inte kommer. Jag skjuter undan den, men visst det dyker upp lite då o då. Men oftast bara vid juletid, så nog är det nåt speciellt med den. Men jag har mina älskade hos mig, jag mår bra o är lycklig. Men ibland knackar den lilla flickan på dörren, o minnena gör sig påmind. Då känns det vemodigt o sorgligt. Nu ska jag titta på burken, Den som dräper o vila den förbannade ryggen. Allt det bästa kråkisar. Kram M......
