När jag höll på att göra mig i ordning för att åka o klippa mig så ringde min mobil. Jag såg att det va mannen i andra ändan. Svarade som jag brukar men hörde på en gång att rösten inte va sig lik. Jaha sa jag hurtigt vem har retat dig då. Nu va det alls inte så, han låg på en brits på företagshälsovården med ett skyhögt blodtryck. Han väntade på ambulansen som skulle hämta honom o köra han till akuten, som sen visade sig bli Gävle. Jag fick inte komma till honom utan skulle göra som bestämt va, alltså åka o klippa mig. Han skulle höra av sig. Herregud jag fattade först ingenting allt blev bara kaos, det enda som ringde i huvve va hjärtinfarkt. Jag ringde upp sköterskan o hörde hur ambulanskillarna höll på o pratade med mannen i bakgrunden.Hon förklarade på ett bra sätt vad som hänt o vad som skulle hända, men kunde självklart inte säga om han fått en infarkt eller vad det va som va så fel.Det går inte att förklara hur tankarna gick o hur hela alltet bara rasade.Det var bara kaos i huvve, men jag åkte till Storvik höll mobilen i ett krampaktigt grepp beredd att ge mig iväg om den ringde, jag klippte mig o for sen ner till butiken. Jag pratade med Elisabeth o Ann-Helene o båda sa att jag inte kunde göra nåt bara vänta o vänta. Tack finaste flickor för att ni finns. Ann-Helen hade precis letat reda på numret till Gävle sjukhus, jag måste ju få veta vart han var. Jag visste ingenting o va självklart helt galen av oro. Då ringer min mobil o han är i andra ändan. Lät trött men sa att dom inte hittat nå fel o att jag skulle komma o hämta honom för nu ville han hem. Dom hade tagit alla prover som går att ta o dom såg fina ut, men att troligen stress låg bakom. Jag blir inte förvånad över det, han flyger o far hela dagar så nog kan det vara troligt. Men oron släpper inte ändå.. Han somnade när vi kom hem , sov nog ett par tre timmar. Mådde jätteilla o hade en fruktansvärd huvudvärk. Kanske av alla medikamenter för att sänka blodtrycket, jag vet inte men tror det. Men man får ett brutalt uppvaknande när sånt här händer, hur skör tråden till livet ändå är. Varför tar vi inte tillvara dagen, varför är det självklart att allt ska bara vara varje dag. Så är det ju inte, på en sekund kan hela tillvaron raseras.Vi lägger en massa energi på bagateller, gnäller o är allmänt missnöjda. Sluta, sluta.....var nöjd för varje dag tillsammans!!!!! ja det va ett knytnävsslag rakt i solar plexus. Nu ska han vara hemma o bara ta det lugnt, jag önskar så att jag kunde få honom att stänga av telefonen oxå. Men det verkar omöjligt, men jag jobbar stenhårt på det.Jag måste ju lita på att läkaren har rätt, men oron att nåt ska hända tär som en varböld. Men så lycklig att ha honom hemma igen, nu ska vi bara vara ..... tillsammans. Ha en fin kväll kråkisar o va rädd om varandra... Kram.
