tisdag 1 mars 2011

Jag tror inte han hann känna.......


Vilken fin dag det blev idag, Norpan på G igen,och solgumman har varit hos oss bara en sån sak. Känner mig fortfarande så lycklig över att Norpan fick ett så fint besked idag. Att det äntligen verkar som att det rättat till sig. Jag har haft så dåligt samvete över det som hände, det var ju faktiskt mitt fel att han fick tag i godiset. Så fruktansvärt onödigt...men ett ögonblicks verk.... Han fick lite av sin vanliga mat blandat med fodret han ätit nu så länge. Men allvarligt, jag tror inte ens att han märkte det. Han glufsade i sig sin mat med samma frenesi som dom andra. Vi börjar så här, lite sakta smyger vi in hans vanliga foder. Men när det tar slut så köper vi inget nytt utan då får han samma som kompisarna. Jag är inte den som tar ut något i förskott, men jag hoppas innerligt att det ska funka nu.Men jag vågar inte riktigt släppa än... Det har varit en fin dag, kanske kan man ana lite vår i luften. Men alldeles för mycket av det vita kvar än,hoppas att den försvinner lika fort som förra året.Våran väg är alldeles otroligt hal, sand är tydligen inte att tänka på. Men lite konstigt varför, byvägen har dom ju sandat. Kan bara hoppas att dom kommer förbi här oxå, annars tror jag nog att jag slår en pling till högre vederbörande. Det kan inte vara meningen att vi ska ha det så här,lite sand.... hur svårt kan det vara. Men pengar fattas väl som vanligt, Hofors gator är under all kritik. Nästan läge för njurbälte när man åker där. Bedrövligt kan jag tycka.....Lite titta burken innan loppis. Butiken i morron på fm, sen snabbt till Ulla o börja fixa Larsson. Så full rulle med andra ord. Tittar inte in mer idag, så ha en fin kväll o suss gott alla.....

Älskade lilla killen.....


Nu har vi varit till Rosmarie o tagit ett nytt blodprov på Norpan, han va lika duktig som alltid. Vi har nyss kommit hem, efter att ha hämtat lite kopilsner på affären. Kollade telefonen direkt jag kom in, och Rosmarie hade redan ringt. Fattar inte varför hon inte ringer mobilen, när hon vet hur sterrig jag är. Nå ja, jag ringer upp o får ett glädjande besked. Han står lika som förra gången, och då förklarar hon att en del ligger under men att hans normala värde troligen är lite över. Så nu kan du börja smyga in hans vanliga mat lite försiktigt men ha noga koll på hur han mår o reagerar. Sen ska vi ta ett kontroll prov i maj-juni. Känns så otroligt skönt, det har varit en lång o jobbig resa både för han o oss. Man vill ju inte för allt i världen att dom ska må dåligt. Nu har vi ju inte märkt nåt på honom, ,men det har ju inte varit ok. Så det känns som den bästa dagen på väldigt länge, som vi har väntat på det här. Vi firade redan hos Rosmarie då hon bjöd honom på lite förbjudet godis. Lilla magen knorrade, va ju alldeles tom. Men han fick sin mat där innan vi tog oss en prommis på "bruket"....för att fira lite i solen. Nu hoppas jag att vi kan lämna det här bakom oss, aldrig att det kommer en godispåse i närheten av honom. En jobbig, dyrköpt o väldigt onödig lärdom. Ha det så härligt i solen, det ska vi ha....