Många dagar sen jag besökte min blogg, men jag tappade lusten. Så dåligt mående, så många tankar ställde till oreda i själen. Flashbacks som gjorde riktigt jefla ont, all kraft bara försvann. Jag kröp in i min hatt, lämnade roboten utanför med uppdrag att vara mig. Nu simmar jag sakta o försiktigt mot ytan , hämtar nya krafter o vågar andas igen. Att sätta ord på känslor o använda talet har ju aldrig varit min starka sida. Kan själv är mitt motto, men så blev ju jag lärd. Inser dock att det inte riktigt fungerar så i verkligheten, ensam är inte stark. Men jag samlar på mig o i mig som värsta lumpsamlaren i stället, till slut blir det stopp. Hjärna o hjärta kommer inte alltid sams. Saknade efter pojkarna gör riktigt jefla ont, men jag måste acceptera fakta jag får inte tillbaka dom. Sakna kommer jag alltid att göra, brottas med gjorde jag rätt oxå som sagt hjärna o hjärta igen då.
Usch inget roligt inlägg detta, ville bara förklara frånvaron. Solen skiner idag oxå, hoppas på att vinden håller sig borta. Den är isande kall, nu behöver vi alla solens värme för att tina upp o känna lycka över livet. Jag ska ta hand om och bada mina troll idag, en spa dag känns väl som en bra dag. Ha en härlig fredag kråkisar.
Kram o Massa Kärlek !!!
"If tears could build a stairway,
i would walk right upp to heaven
and bring my boys back home again "
