Eftersom min blogg även fungerar som en dagbok för mig, är jag här igen. Jag glömde hur nu det kan vara möjligt. En dag med Norpan är sällan lugna dagar. Han har alltid nåt hyss för sig, jag älskar den lilla krabaten. Men ibland frestar han på mitt tålamod. Jag skrev ju att stressen lurade bakom hörnet idag, jag hade väl inte riktigt full kontakt med min egen hjärna. Griljerade skinkan på förmiddagen, skulle lite snabbt kyla ner den. Ganska i mitt tycke o avdomnande hjärna kallt ute, villa att det skulle gå snabbt. In i folie med skinkan o ut på altanen men den. Det va väl en smart lösning, eller ?????? Däremellan gick en liten stund av annat pyssel. Trollen släpptes ut o jag gick in i sovrummet o torkade golvet. Kom tillbaka in i köket o tittade av gammal vana ut genom altandörren efter troll. Men va Faaaaan, på bordet står Norpan o sliter i skinkan. Folien va ett minne blott, han va som i trance. Upp med dörren o frågade VA GÖR DU!!!!!. Om ni tror att han hoppade ner o stack o gömde sig då tror ni fel. Han tittade på mig som om det va jag som va ute i ogjort väder. Men på golvet åkte han, men jag va nog mest sur på mig själv. Hur kunde jag utsätta honom ännu en gång för frestelse, jag vet ju vad han kan. Jag får inte ställa nåt på bordet som kan locka. Men tack o lov va det ätbart för honom, så ingen akut resa till djursjukhuset den här gången. Skinkan räddades o serveras med bitmärken i morron, hehe. Norpan jag älskar dig,tillsammans med dig blir dagen aldrig tråkig. Det va det, mycket nöje kråkisar.
Kram o Kärlek <3
