
Åh vad jag tycker det är jobbigt nu. Jag känner mej så otroligt lessen. Liten kille mår så dåligt. Nu tvingas vi ut på en ny jobbig resa. Jag pratade med Falun vid 13.00 tiden. Då hade dom fått provsvaren, som visade på en inf. Så dom hade satt in antibiotika på en gång. Skulle få ringa i kväll och höra hur han mår. Men han var i nuläget satt på dropp. Nu får vi nästan panik varje gång grabbarna går ut. Mycket bajsprat, om man säger så. Största problemet för mej nu är nog att jag inte har kontroll. Jag kan inte hålla om honom o lugna honom. Visst måste det väl vara lite skrämmande för liten kille. Helt ny miljö, dom sticker o har sig. Måtte det här eländet ta slut snart, annars bryter jag ihop. Hoppas att grabbarna som är hemma, slipper undan det här. Jag kan bara be om det. Låt det få räcka nu, snälla. Saknar liten kille, hoppas att han snart är hos oss igen. Tillfrisknandet för lilla killen Larsson rullar på. Han är konstant på jakt efter nåt att äta. Tittar med lessna bedjande ögon. Men det gäller att stålsätta sig, bara små portioner nån dag till. Inte speciellt svårt att hålla det. Vill inte tillbaka på ruta ett. Nu ska jag slå en pling till Falun. Hoppas att det har lugnat ner sig. Annars blir det inte sova natt. Krya på dej lilla hjärtat, vi alla längtar efter dej.