Kände bara att nu skiter jag i blogg o påsk o hela fadderullan. Inget absolut inget kändes bra, alla tankar o känslor rusade i kroppen. Jag va på botten rent känslomässigt. Jag tillät mig att bara vara, försöka förstå o acceptera. Jag är inte redo att gå närmare in i varför än, har svårt att dela med mig av vissa saker........sån är jag............
Men sen tänkte jag till ett varv till, varför ska jag inte.... fira påsken med mina finaste hjärtan. Ska jag ta den ifrån dom för att jag......Drog igång med städning, handlade hem till påskmiddagen med finaste våra. Men vi flyttade dagen till påskdagen, annars tradition aftonen. För....
på lördagen skulle Garbo komma till Gävle, inte missa henne. Eftersom vi då skulle bli borta många timmar, och aldrig lämnar trollen själva. Så packades bilen med extra bur, för självklart skulle dom alla med. Glada va dom som alltid när dom kommer i bilen. Vi gick direkt till Garbo när vi kom dit, hon stog som alltid i ett hörn. Men hon kom fram o vi fick hälsa, fick oxå krama om Sandra som sköter henne. Allt va bra med alla 5 hästar som dom hade med sig, så det såg bara bra ut. Men som dom själva skriver på sin sida så strulade det mesta den dagen. Många omstarter som slutade i galopper, Garbo blev ännu en gång trängd o galopperade även hon. När faen ska det ta slut, nu när hon är så duktig o kommer iväg så fint utan massa strul. Ja det kan man undra.....
Påskdagen klev jag ur loppis tidigt o började förbereda middagen. Lite att pyssla med, vissa rätter vill jag tillverka samma dag godast då. När allt var klart o bordet dukat rullade dom in, mina finaste kärlekar. Så underbart att få krama om pojkarna, det var ett tag sen igen. Som alla unga ganska så nyvakna o hungriga men glada..Ett hjärta saknades Mattias o Natta, som åkt till Göteborg. Kändes väldigt konstigt, saknades av oss alla. Men......nya tider visst......
Vi åt o drack så hängslena sprack, som alltid för mycket men vi va glada ändå trots att vi stånkade o stönade. Tiden går som alltid fort när man har trevligt, Rasmus o Andreas skulle till Sandviken. Tack älskade Andreas för allt du gör för lillebror. Han har hittat glädjen till livet igen. Jag hade gjort en skinka som dom fick ta med sig o smaska på. Ögonen lyste på dom båda, hölls i ett kraftigt grepp när dom gick. Vägen till pojkarnas hjärta går nog genom magen hahahaha.....Men mat är viktigt blir väl kanske lite si o så med det. Hoppas ändå att dom äter lagad mat o inte bara junkfood......dom är tunna så det räcker.....
Så glad och tacksam över mig själv, som la mina egoistiska tankar åt sidan. Som tog mig i hampan o fixade till, vi är ju alltid tillsammans vid stora helger. Det hade jag haft svårt att förlåta mig själv om jag sabbat......
Nu är påsken över för denna gång, dax för vanliga vardagar. Värme på ingång hoppas på sant, dax att pyssla till altaner o annat igen.
.jpg)
