Tunga dagar, så många tårar !!!

Känns som att jag fortfarande är i chock, kan inte förstå att våran lilla prinsessa inte längre är med oss. Allt gick så fort, jag vet vi fick många fina år tillsammans. Men det gör inte nåt lättare. Att stålsätta sig stänga av allt o ta det sista svåra beslutet är ett helvete. Jag känner ändå ett lugn, hon hade inte ont. Hennes sköra lilla kropp orkade nog inte mer, hon var nog redo att lämna oss. En stor tröst kan jag oxå känna, hon var i min famn hela tiden. Inte en minut den natten var hon ensam. Jag pratade med henne, hon tittade på mig med sina vackra bruna ögon. Som att hon förstod, kanske hon försökte trösta mig när hon slickade bort mina tårar. Vi tröstade nog varandra. Jag tror att vid slutet av Regnbågsbron, där stod Snoken o Figo och väntade redo att ta emot sin syster. Himlen har fått en ny strålande stjärna. Nu vilar hon här hemma tillsammans med sina bröder, så vill vi ha det. Att gå dit tända ljusen, kanske prata lite med dom. Det lindrar om än det är svårt. Sov Gott lilla Ronja. Du fattas oss, vi älskar dig, vi saknar dig, vi glömmer dig aldrig.

//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Det är så skönt när det händer nåt som skingrar tankarna. Dagarna bara gick utan nåt vettigt. Men på söndagen dök till vår stora glädje Mattis o Natalie upp. Så länge sedan kramen....I famnen hade Mattis en ljummen alldeles nygjord citronpaj. Så härligt att se dom, att för en stund tänka på annat o bara må gott. Mattis sliter med sin timmerbil i tolvtimmarspass, Natalie släpar på sin långa orm. Så klart rinner deras dagar iväg, och helgerna behövs till vila. Dom har ju sitt hem oxå som ska pysslas om o städas. Men nu fick vi låna dom några timmar så gla för det. Pajen va gudomligt god, undras just om hon i nuläget befinner sig på rätt plats. Hon är en otroligt duktig bagerska kan jag säga. Så tack finaste för att ni tog er tiden........

Smaskens, så gooood !!!!

//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

När allt ska kännas bara bra o lugnet ska landa, då reagerar Ann-Helenes kropp negativt. Den vet väl inte hur den ska bete sig nu, så den bara jeflas. Nu har hon åkt på en kraftig uvi, som kan ha utvecklats till en njurbäcken/botteninfl eller va det hette......Ingen doktor ville ta hand om henne i helgen så den fick härja fritt innan pencillin. Blir så trött på sjukvården som blivit rent omänsklig usch fifaen !!!! Nu är hon i alla fall hemma o tar det lugnt. Bara det att hon redan har ena foten utanför dörren o är på väg. Hon är så jefla envis, men ska hon inte fatta allvaret i detta nån gång. Ja vi får se hur hon tänker sköta det här....... Igår skjutsade jag henne för lite att uträtta. Vi satt ute en stund med kissekatterna, så skönt i solen o dom glada för att mysa i det gröna. Lite fika smakar alltid gott ute o en vi snicksnackade lite. Sen va det dax att fara mot Sherwod o släppa loss trollen. Med mig hade jag mina två andra finaste. FÖR NU SKULLE DOM BARA UT PÅ SJÖN, fisken skulle tas. Jag försökte förklara att det va för kallt , men icke.... talade för döva öron. Så ut kom dom lyckliga o sugna va dom. Fisk fick dom men den fick stanna kvar tack o lov. Rasmus har börjat med ekofiske säger han, hehe. Så nu har dom öppnat för fiskesäsongen, bara att vänta o se o hoppas att dom inte kommer farande med ett till monster. En alltigenom härlig dag, att släppa det svåra få andas o hämta nytt. Det tackar jag för från hela hjärtat.

Jaja lite mer kläder hade dom på sig igår, men..........
//////////////////////////////////////////////////////////////////