Mörbultad.....

Herregud vilken tur vi tog i kväll. Vis av det som skedde i morse vid prommisen på nyskarapade vägen. Jag vägrade ta den en gång till nu när bäddar o hundrummet är städat. Så vi lastade in hela högen i bilen o for till Långnäs för turen. Inget fel i det iof men den blev lång. Det va skönt o fint o trollen trivdes som små fiskar i vattnet. Om det inte vore för mina jävla knän, dom gjorde så ont så jag ville nästan skrika. Men envis som en röd gris, ge upp never finns inte på kartan det. Så vi gick o gick, bilen kändes som om den gått upp i rök. Nå ja så farligt va det nu inte, vi kom till vägs ände till slut. Mät hur långt vi gått sa jag till mannen, så vi testade 4,4 km blev det. Låter kanske inte som nåt maraton, men med mina knän på asfalt va det smärtsamma kilometer kan jag lova. Jag känner oxå av av tempen förändras ute, då vill kroppen liksom bara jävlas. Men nog om detta, det va i alla fall skönt trots ont. Nu är vi hemma o jag har fått en kopp java. Men det är inte bara vi som känner av prommisen, inte ett troll så långt ögat når. Bara några dova snarkningar från deras rum. Ha ha det blir nog ensamt i soffhörnet i kväll.

Flykten undan väghyveln.....

Spännande promenad i dag kan man säga, kände mig minst sagt jagad av ett monster. Till min stora förtvivlan hörde jag att hyveln kom farande precis när vi skull gå ut. Men vi skulle ut o alla trollen va klädda i sina koppel o ivriga att komma iväg. Funderade snabbt ut att gå mot åkern o över på andra sidan byvägen o in i skogen. En liten bit i geggan blev det ändå, o mycket skitiga små fötter. Planen ändrades när mannen ringde o sa att monstret hade fikarast, byvägen oskrapad. Jepp då tar vi den stora, skogen skrämmer mig lite när jag är själv. Jo då åt ena hållet kändes det lugnt, men när vi vände. Hur många ggr stannar en hundpojke för att kissa? Hundflickan kissar inte alls lika mycket, Jag hörde hur monstret kom närmare o närmare kände stressen lura. men killarna tog det så luuuuugnt ändå. Jag såg ett skräcksenario framför mig, hur alla troll hade lera upp till öronen. Men precis när vi tog av mot åkern hann han i fatt oss, jag tror nog att han va snäll o tog det lite lugnt för att vi skulle hinna undan. Så tacksam för det. Summa summarum av det blev, lite skitiga troll men inte mer än att det räckte att tvätta de små fötterna. Det va min morgon o en timme hann vi vara ute. Skönt i alla fall, solen sken o handskarna va på.