Fy tusan sicket väder, dimman smög på oss vid lunch. Ann-Helene o jag hade tänkt ha en dag tillsammans o fota. Men det va ju ingen ide' alls det, så det ställdes in. Lite senare under dagen vräkte regnet ner, håller fortfarande på. Kvällsprommisen gjordes av mannen själv, o ett gäng mindre glada troll. Jag fick stanna inne i stugvärmen, kanske han är rädd att jag rostar. På förmiddagen när han var ute o gick med dom, så hände det igen. Det som vi bönat o bett om att slippa. Lösa stora hundar, nu spelar ju inte storleken nån roll förståss. Men dom kommer rusande mot honom, inte så lätt att lyfta många då. Men han vrålade o fick stopp på dom, en mycket ointresserad ägare kom med trötta steg. Men hallå än en gång hur svårt är det att sätta dom på lina när dom inte har inhängnat. Varför utmana ödet när det går att undvika så enkelt. Även om vi får stopp på dom och dom inte kommer åt våra som är kopplad, så kan dom (våra) råka i luven på varandra. Jag är ärligt talat jefligt trött på det här, att aldrig kunna ta en prommis utan att känna oro. Hela tiden hålla stenkoll på om dom kommer rusande. Tråkigt o väldigt nonchalant kan jag tycka. Nu tänker jag fortsätta med samma som gjorts hela dagen soffhäng med småtrollen. Ha en fin kväll kråkisar.
Kram o Kärlek !!!
 |
| upp o ner ner o upp alla sätt är bra |
 |
| Myser hos mammi...... |
 |
| Skönast inne nu.... |
 |
| Det här är ett hundkoppel, fiffig uppfinning..... |
