Känner mej snarare som en slakt nu, den
väldigt tidiga morronen börjar sätta sina spår. Men jag har lyckats hålla mig vaken hela dagen, helt otroligt egentligen. Ska hålla ögat öppet ända till klockan 22,00, fast tänk om jag vänder o blir pigg igen då. Får bara inte hända det. Ont i halsen har jag oxå, och det rister i ett öra. Kan inte påminna mig om att jag nånsin haft örvärk, inget jag känner behov av att prova på heller. Så hoppas det försvinner, men jefligt svårt att svälja nu. Aja skjut mig då !!!!!... I alla fall så va det härligt att komma till Ekonära o träffa alla igen, faktiskt himla kul det. Vi pysslade med alldeles färskt, o bra gick det så nu bara att dra igång i morron. Nu har vi dragit igång det nya året, full fart framåt är det som gäller. Känner mig oxå väldigt lessen, mina tankar är hos Lisbeth o Kurt . Dom har mist sin älskade lille Otto. En så trevlig o mjuk liten kille, av samma ras som våra. (bara en annan färg). Han har inte mått bra alls o legat på sjukhuset. Fick komma hem igen, och alla hoppades vi att han skulle få må bättre igen. Men nu orkade han inte kämpa emot längre, o har fått somna in. Jag har träffat den glada lille pojken så många gånger. Finns mycket att säga om honom, men jag väljer att bära han i mitt hjärta. Men förstår hur jobbigt dom har det nu. Sov Gott lille vän, vi glömmer dig aldrig. Nu vart det så tråkigt, så många känslor så jag väljer att stanna här. Men ha en fin kväll kråkisar.
Kram o Kärlek !!!!!
