Dagbok !

Min blogg fungerar ju som en dagbok för mig, nu ska jag sakta men säkert försöka igen.  Så många blanka sidor som jag inte ens tänker försöka fylla. Det har varit några oerhört smärtsamma veckor att genomlida. Så många tårar att jag säkert kunnat fylla havet, så många tankar, så mycket saknad. Chocken helt förlamande. Alla goda råd om hur, saker som jag garanterat redan vet men inte alltid är så lätt att leva efter. Jag tillåter mina tårar, sen om dom får flöda i ensamhet spelar ingen roll. Jag begär inte att alla ska förstå. Men mina troll är inte bara "hundar" för mig, dom är så mycket mer. Självklart snurrar tankar om har jag kunnat gjort annorlunda, ärligt jag vet i mina ljusa stunder att jag gjorde allt rätt. I dom mörka tänker jag inte helt logiskt. Dom vilar här hemma, där dom älskade att springa omkring. Eller bara ligga ute på gräset o vakta, så ingen okänd passerade utan en liten pratstund. Känns skönt att dom är nära oss, att ha dom här hemma, att gå till o känna att dom ändå är med oss. Kompisarna har sakta börjat vänja sig, svårast för Goofy som hade Snoken så nära.  Igår kväll va första gången som han krupit ner hos Rolf för att sova. Han sov alltid med Snoken o har varit så ensam nu. Så skönt att se att han nu söker och finner trygghet hos Rolf. Vi har försökt ha honom hos oss i sängen, men han vill tillbaka efter nån timme. Kanske han börjar må lite bättre nu, kan bara hoppas o ge honom extra av allt. Jag brukar gå ner till pojkarna o prata bort en stund, ser till att ljusen aldrig slocknar. Båda mina änglar avskydde mörker. Men saknaden efter dom är stor, nästan omöjlig att hantera men det måste gå. Jag saknar dom så........

Ni fattas oss.....Glömmer er aldrig.....