Men vi får hitta på andra saker att glädjas åt i stället en gråmulen morron som denna. Inte mycket att berätta då dagen ännu är ung. Men jag håller på att plocka ihop ett litet startpaket åt finaste, deras nya lägenhet står o väntar på att flyttas in i. Så klart fattas mycket men vi hjälper att fylla så mycket vi kan. Känns väldigt konstigt att dom nu är redo att ta steget ut i världen. Självklart är jag glad för deras skull o önskar dom all lycka. Vore väl väldigt konstigt annars. Men mitt lilla egoistiska monster som bor i min kropp gråter. Tiden har gått så fort har svårt att fatta att dom är stora nu, mina fina finaste killar.Dom kommer att klara sig bra ute i världen, det är jag helt övertygad om. Inte många mil emellan heller, så kan fort träffa när längtan blir för svår. Hoppas väl oxå att fortfarande få vara en trygg famn för dom att komma till när helst dom vill. Jag älskar dom o önskar dom all lycka till i livet. Skulle kunna fortsätta att tycka synd om mig själv hur länge som helst verkar det. Det är inte ett dugg synd om mig, så här är livet. Många får inte chansen att njuta o uppleva kärleken från så fina killar, så jag är lyckligt lottad. Mattias o Andreas jag älskar er av hela mitt hjärta, jag kommer alltid att finnas till för er. Jag önskar er all lycka. Nu går mormor igång igen så för att inte bli tråkig säger jag bara ha en fin dag trots mulet... Kramen !!!!
