vi skulle gå en promenad med trollen. Så vi klädde oss o gick iväg över åkern, mot Bergvägen. Hon såg en väg på andra sidan o frågade om vi kunde gå den. Jo det kan vi, vi kommer till ett hus bara svarade jag. Efter allt blåsande så fanns ingen väg, snö såklart o en massa bråte. Men vi lufsade på, jag vet att man kan gå runt en liten bit så kommer man ut på Bergvägen igen. Men vi såg en annan väg som en skogstraktor gjort. Tråkigt att bara gå på vägen tyckte vi, så vi följde den i stället. Verkade som att vi bara skulle gå runt en åker, men det va inte bara!!!!! Det fanns ju ingen väg alls, vi fick klättra upp för en inte så liten kulle. Trollen jobbade på , vi svettades massa ris o rötter o stenar o hål. Men upp kom vi o där stog ett ensamt litet älgpass, vi tyckte att vi kände igen ett hus i fjärran. Och tyckte att vi kunde gå däråt, men man bara går inte så där hur som helst. Inget är sig likt den här årstiden heller, vi visste inte hur många gånger vi gått runt heller, om vi vänt utan att märka det. Lite förvirrat en stund men vi skrattade o sa att om vi går så då kommer vi till vägen igen. Så imponerad av trollen som bara knallade på, hoppade över träd som ramlat, kvistar o annat otyg. Ann-Helen tappade Snoken o då drog han iväg över stock o sten, men kom direkt hon ropade. Ja vi kämpade vidare, svettig med igenimmade glajor kom vi ut på vägen. Mot Pettersons o hemåt när vi kom in på våran väg kläckte hon en ny smart ide'. Vi kan väl gå in här, ja visst här har vi ju gått massa gånger sa jag o vi vek av från vägen igen. Vad vi inte tänkte på var att Ola avverkat skogen o den va sig inte alls lik. Vi trodde men hade fel att vi gick på stigen vi gått förut. Men så va icke fallet.....Så vi vimsade runt på fallet igen, inte helt lätt det heller. Hur mycket ligger inte kvar sen dom röjt av grenar o skit. Men fortfarande under skratt o med glada troll så traskade vi vidare. Till slut hittade vi stigen som vi gått nu i sommar. Trollen kände igen sig o drog iväg med oss. Kanske dom nu börjat tröttna på alla snedsprång som vi gjort. Hur många fler steg får dom små ta jämfört med oss. Och vi kom inte ut där vi trodde heller. Men nu bar det av mot hemmet. Vi hade en otroligt härlig utflykt, ett riktigt äventyr fast min "GPS" fick lite spel. Det här va så roligt o skönt för oss alla, så vi har redan bestämt att göra om det. Vi trodde trollen skulle tvärslockna när vi kom hem, men dom är så mycket segare än man kan tro. Riktiga små krutpaket, så somna va det sista dom gjorde. Gullisarna våra. Nu hänger vi i soffan o myser. Mys till er oxå kråkisar !!!! Kram M....
