My pink batman.....Oj oj, lite på slappen igen då, men nu är jag här igen. Men det har varit mycket nu, med kalas o stök. Roligt så klart men inte bara. Nu är det avklarat o jag går in i vardagslunken igen. Skönt det oxå. Sanna o Larsson har varit i E-tuna på läger över helgen, mamman o jag körde ner dom i fredags. Kom hem mitt i natta, lugnt o fint. En satans dimma hade vi att brottas med, färden gick på 68an som vi inte gillar men allt gick kanon.På lördagen kom finaste hit med blomma o present, då hade vi en fin o skön stund tillsammans med dom som alltid. I går hämtade mamman o mormor hem våra gullhjärtan, dom va nöjda med helgen, men mycket trötta. Vi fikade o skojsade en stund innan dom fortsatte mot lilla staden o hemmet. Vilken dag va!!!!! prommisen med trollen tog 2 timmar idag. Men det va så otroligt skönt ute, trots att det blåste smådj.... runt öronen. Jag sköt alla "måsten" åt sidan o bara strosade runt, njöt av den friska luften o alla fina höstfärger,o bra musik i lurarna. Så kallt om tassarna hade önskat mig ett par tummisar då men överlevde trots det. Halkade efter i planeringen men va 17 gör det, det blir fler dagar. Man må unna sig att njuta oxå, sa hon som alltid stressar runt. Så idag fick jag nog några duktighetspoäng i alla fall, det tar sig. Men jag tränar every day på det här med att släppa stressen, inte helt lätt kan jag säga. Ann-Helene o Peter kämpar på med det gamla, får inte vara ifred med sitt nya utan ställs hela tiden inför nya utmaningar. Varför kan inte människan ge sig nån gång. Ska hon förfölja o hitta på elakheter hur länge som helst, kan hon inte bara lämna o sköta sitt eget. Hon har ju för fan satt sig i den här situationen helt på egen hand. Att hon orkar, korkskalle. Nu ska jag fika.... Sayonara kråkisar.
