Enligt mannen så va det en riktigt kylig morron idag, +2 är galet. Men ser ändå ut att än så länge i alla fall bli en fin dag. Nu har han tagit skogsprommisen med trollen, jag hann inte med idag.
Hör att det klipps gräs nu, inte så många gånger kvar kanske .
Jag följer ju fler bloggar så klart, det gör vi väl alla. Men igår läste jag en som helt tog andan ur mig. Dom skrivna orden följde mig hela dagen, kunde inte släppa .
En förtvivlad mamma som mist sin son. Hur överlever man en sån enorm förlust, hur orka gå vidare.
Känns för mig som helt omöjligt, jag kan inte förstå. Jag lider så med henne, mitt hjärta blöder. Hon är i det svartaste helvete som finns, jag kan bara hoppas att hon ska orka.....
2 kommentarer:
Jag läste också.
Det var som ett slag i magen.
Kände tårarna komma.
Sen dess har tankarna vägrat lämna mig också.
Stackars stackars människa.
Hur fixar man en sån ofattbar förlust?
Måtte hon orka.
Kram till er å som vanligt...Puss på gosnosar <3
Ja du Sussie, hur ska hon orka. Jag förstår inte alls, finns inget som kan vara värre. Så fruktansvärt, finner inga ord. Tårarna trillar igen.Kram <3
Skicka en kommentar