Känner mig bara så lessen !!!

Ibland tvingas man stanna upp, sansa sig lite o se till det lilla. Saker händer som rör upp känslor. Man tänker lite irriterat, varför kan det inte bara få vara lugnt. Så är det inte livet rullar på både på gott o ont.... vi behöver stanna upp, se till det lilla o känna tacksamhet över det vi har. Nu mässar jag som en präst, jag vet.....Jag/vi har så otroligt mycket att vara tacksam över, nåt som oftast glöms bort i all stress. Jagar hela tiden bara mer o mer av ingenting egentligen.

Att alla i ens närhet får vara frisk, att vi får vara tillsammans.....  Det är fanimej ingen självklarhet, kan vi försöka förstå det......saker händer........  Kan vi inte bara njuta nuet, av allt runt om oss och av varandra. Vi har så mycket att ge till varandra, som inte kostar en sekin. Om jag har det senaste av allting, det vackraste hemmet, dom dyraste möbler, den finaste bilen så ger det mig absolut ingenting. Har jag inte mina kära runt mig, så är jag väldigt fattig kan jag säga. Vi måste stanna upp, leva i nuet, njuta av det vi har.....saker händer.......

I morse skulle jag kliva upp, för att ringa Rosmarie o uppdatera henne om Goofy. Precis när jag skulle.... kröp lilla Norpan ner under täcket o la sig på min arm. Där o då kände jag en sån otrolig tacksamhet över det fina jag har. Lilla killen som ville känna närhet o värme, som är så beroende av oss för sitt välmående. Han somnade så gott, jag blev kvar i sängen så klart. Ett tryggt litet hjärtetroll som bara ville vara nära en stund.

Goofy kämpar på, han är inte lika vinglig. Han äter o dricker som vanligt, ute med dom andra. Så visst har det blivit lite bättre, mycket säger dom som inte sett honom på några dagar. Lite svårare för oss som går med honom hela dagar, o vill att det bara ska vara bra fort. Men jo det har blivit bättre, men oron ligger tung över oss. På fredag ska vi till Rosmarie igen, som ville se honom o kolla upp om medicin ska ev ökas.....

Jag har haft en önskan om att få se min "lilla" Mattis dra iväg med sitt stora monster. Kanske nån tyckt att jag vart lite fjantig med det, men för mig blev det så viktigt. Jag vet ju hur en långtradare ser ut. Men att min "lilla" kille skulle välja den banan.... jag ville bara se honom live ratta iväg åbäket....... Så igår for Ann-Helene o jag in till stada. Jag hade ju tänkt bara det, men någon hade andra planer. Nån makeover hade jag inte gjort, hade väl mer av arbetskläder, nytvättat ogjord frippa, no make etc....Så lite måttligt road fick jag äran att besöka både IKEA , Hästaffären och Elgiganten. Ut kom jag tomhänt, hade fullt upp med att göra mig osynlig jag hahahha...Mardröm kan jag säga.....Dåligt självförtroende säger jag, man ska ju duga som man är.......
Sen mötte vi upp Mattis vid terminalen där han väntade på sitt monster. Hann få en kram (very viktigt) o lite prat innan han satt sig i o drog iväg. Så liten han va i den stora, fortfarande lite overkligt men så sant. Vi låg efter honom en bit, han tog sig galant genom alla rondeller. Inget för mig, har fullt sjå att placera mercan jag. Men dom är duktiga alla chaffisar som villigt o gärna släpar på dessa.....dom är värd all beundran....Oj va långt det blev, men hade behov av att skriva av mig. Många tankar o oro gör att jag inte vart så gla idag, känns lite bättre nu.....

Kram o Kärlek Kråkisar !!

Ta hand om varande, tänk på att..... saker händer !!! Livet kan förändras på bara en millisekund.....