Stridstupp !!!

Inte alls roligt men nu är ryggsäcken öppen för fullt igen. Jag har haft några tuffa dagar, med mycket tankar. Mitt mörka jag har blottats o gör så ont, jo jag har en mörk sida ett litet källarrum utan fönster. Mycket sorg o smärta som jag inte har nån kraft att dela eller ens sortera. Det trycks undan hela tiden, krampaktigt motar jag bort. Inget som glöms, men vilar i lugnet mellan varven. Jag är ju glömsk o väldigt strulig till vardags. Men vissa saker glöms aldrig, även om önskan är stor att.

Kommunikation är i mångt o mycket A o O för att livet ska fungera drägligt. Jag har inte vara mästare på det, men mästare på att tystna o gömma. Jag ger mig hellre än går in i strid. Då fylls ju ryggan på så klart, jag glömmer inte ord som sårat eller annan handling men gömmer. Inte ens om jag sårat själv.

Idag är jag "vuxen" jag kan ta ett resonemang o inse att jag kanske inte har rätt alltid. Man måste prata om även såna saker man inte har samma mening om. Vi tycker inte alla lika, så ska det oxå vara för att livet ska levas som tänkt. MEN vi måste stanna upp, tänka till vad är det som sägs. Måste allt bara vara som jag tycker, eller kan vi mötas o komma till bra för båda.

Jag tror helt fullt på en lösning, att det går att enas utan att jag far i taket o slår mig för bröstet. Det ska vara som jag vill alltid, nej nej så enkelt är det inte...... Vi är inte stöpta i samma form tack o lov. Vi är individer med eget tänk rätt eller fel. Både och vill jag påstå. Ge o ta, tar jag bara får jag nollcero tebax det är den bistra sanningen. Jag vill inte sitta ensam bara för att jag är en stridstupp som inte kan bjuda på misstag jag gjort men ångrat. Att räcka ut handen säga förlåt jag hade oxå fel, kanske kan vi mötas på halva.....Det ger mig sinnesro !

Jag vill att alla i min familj ska må bra, att vi ska älska o tycka om. Vara tillsammans o dela både stort o smått. Jag älskar mina fina, vill bara göra bra trots att jag sladdar av ibland. Nu vet ju oxå jag att alla dagr inte skrimrar i rosa, men då måste man hjälpas åt att kratta gången fin igen.

Jag har så mycket sorg o smärta som jag fyllt säcken med, nu ligger det ett nytt litet svart paket överst. Jag vill kunna knyta igen, hitta glädjen o lyckan tillsammans. Vill inte mista nån diamant i ringen igen, då blir den så ful.

Till mannen i mitt liv, mitt/mina barn, mina barnbarn Mattias, Andreas, Rasmus, mina små lurviga troll, mina fina vänner jag älskar er ni gör mig hel. tack för att ni finns så nära......

Till min älskade man, jag är inte lätt att leva med, inte du heller men tillsammans gör vi vårt bästa. Och det räcker långt. Älskar dig.....