Så gläds med honom som trots mycket depp, nära att ge upp fortsatte att fixa.
Noppe har nog listat ut att han är under bevakning, lugn som en filbunke när vi ser. Vänder vi ryggen till så brakar det loss, sen kommer han haltande in. Tar sin medicin så duktigt, inga problem med det. Magen verkar funka oxå o inga kräkningar heller. Skönt för då kan han ju äta sin kur till fullo.
Nu har vi gått kvällsprommisen, den blev inte alls bra. Mannen bar Noppe till skogen så skulle han få gå där. Jag kom efter med dom andra, bara några meter in tittade jag ner i marken. Och där låg ett satans äckel, jag skrek som en galning. Min reaktion va inte alls bra, jag blev helt paralyserad. Jag bara stog o vrålade. Mannen fattade direkt vad, ropade att jag skulle ta bort hundarna. Då först kom jag mig för att ta bort dom. Sen drog jag.... Mannen ropade att jag skulle komma, en halv snok som va död. Men hallå glöm det svetten rann o hjärtat gick på högvarv. Aldrig att jag skulle gå tillbaka, sen skiter jag fullständigt i vad det va för sort. Satan i gatan jag har kunnat gjort i brallan. Men han insåg att jag inte skulle fixa det, så vi gick ut på vägen igen. Men faen va jag mådde dåligt. Jag blev tillsagd att gå hem, jag tar dom själv.
Nu har vi pratat igenom det här, han lika förvånad som jag att jag inte sprang iväg. Jag utsatte ju faktiskt trollen för fara, det har kunnat varit en sån där annan sak. Sa att jag måste jobba med det, men hur faen gör man då.....kan inte ens tänka tanken.....Fy vilket avslut, jag som älskar våra skogspromenader.
Mannen så lycklig, han får jobba med hammaren igen. Det är nog hans grej det, att få bygga hamra o spika. Nu gör han en trapp från altanen i Bigbay.....härligt att få hålla i hammaren igen sa han när han kom hem. Nu blir det soffhäng med trötta småtroll. Ha det gott kråkisar.
Kram o Kärlek !!
 |
| Busa nu vaaaaaaaaaaaa.......... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar