



Men för att det ska bli rätt o förståeligt, måste jag börja sannsagan från början. Hos Rasmus o familjen har det i många många år bott en liten grå undulat vid namn Foppa. Han va ingen vanlig undulat,utan en alldeles ovanligt klok o lite knäpp pippis.Men på ett bra sätt , en riktig liten glädjespridare. Hade alltid små hyss o konstiga för en pippi saker för sig. Han har alltid varit tillsammans med familjen, Goofy har älskat honom. Kunde sitta i timmar vid buren. Åren har gått o så klart har han blivit äldre o så mycket tröttare. Familjen märkte att han inte va sig riktigt lik, hade honom hos sig så mycket det gick. Han kämpade på så gott han kunde. Men så en morgon hade han lagt sig till ro o somnat in för alltid. Så älskad o så saknad. Men som alltid måste livet gå vidare. Rasmus bad sina föräldrar en dag om att få en vit liten kissemiss , en liten kompis att sköta om. Lite huvudbry fick mamman o pappan så klart, hur gör vi nu. Rasmus har mått lite dåligt sen bröderna flyttade, har nog känt sig lite ensam o övergiven. Så tomt efter dom, känslan är ju helt naturlig dom har ju campat så länge tillsammans. Men mamman o pappan är smarta förläldrar o tänkte. Att om det kan hjälpa honom att bli lite gladare o känna sig lite mindre ensam så ska vi så klart göra vad vi kan. Dom började leta efter kissen, hade sån otrolig tur eller det va nog menat att bli så. En kompis hade alldeles ny små vita killar, dom funderade en sekund sen va det klart. I dag kom pappan o mamman upp på Rasmus rum, la en vit liten kissemiss i hans famn. Frågade vill du ta hand om mig, åt lilla kissen. Glädjen i killens ögon kan inte på nå vis beskrivas. Han tittade en sekund sen tog han lilla Ozzy till sitt hjärta, höll honom hårt i sin famn.. Dom hade funnit varandra, båda hade fått en ny kompis. Kärlek <3
-
1 kommentar:
Ja så mysigt och missen är så jättesöt. Vilken liten goding./Kram/Lisbeth
Skicka en kommentar