
Verkar som att det tunga artilleriet har dragit sig tillbaka, en o annan krypskytt lämnad dock. Men nåt som jag kan hantera ändå. Vågar börja röra på mig igen, men lite trött o darrig efter alla medikamenter. Men så blir det o det kan jag leva med, bara så glad att inte ontet har all makt över mig. Jag kan inte för mitt liv fatta hur dom kan säga att man ska röra på sig mitt i allt. Har dom någonsin haft ont, det går fan inte att göra det. Fosterställning intas när det är som värst, är jag annorlunda kanske.Nu lämnar jag skiten för den här gången hoppas jag o ser framåt. Att det hände vet jag beror på väderomslaget, jättevarmt - kallt o regn= ÅSKA::::::
Inte så fint ute men i alla fall inget vått, sken upp en kort stund. Mannen på alla fyra går en match med maskrosorna som invaderat gården. Lyser gula o fina men ändå inget vi vill ha. Trollen har siesta efter prommisen, jag har nyss duschat och ska fräscha till mig lite. Mannen frågade om jag hade haft mardrömmar i natt, såg ut som jag stått på huvve o snurrat. Men nu är jag på stående fot igen, ska kanske bjuda mannnen lite java. CARPE DIEM kråkisar, det ska jag göra.......
1 kommentar:
Hua...hoppas du får må bra ett tag nu.Jag vet allt för väl hur det är.Och det är fosterställning här med.Man har lust att dela ut en fläskläpp,när någon säger "ryck upp dig" eller "försök att röra på dig" Grrrrr.Bamsekram/Sussie
Skicka en kommentar