Alltid lite pirrigt när ögonlysning står på programmet.Jag vet inte varför men så är det i alla fall. Vi kom i god tid till djursjukhuset, trots att det va jättehalt o varningar om avåkningar spelades upp i radion. Det va mycket riktigt väldigt halt o det vita fortsatte att irritera. Men fram kom vi i tid....Dom blev genast små stjärnor o betittade av folk som va där. Och nog såg dom ut att gilla att vara i focus dom små trollen.Dom fick sina droppar o vi varsin kaffe ( tack Falun för den gästfriheten) alldeles gratis. Kanske nåt för fler att tänka på då väntan kan bli lång, inte alltid utan oro. Snart hade Marie tid för oss, hon som alla blev självklart alldeles förälskad, förvånad... icke. Dom skötte sig alldeles perfekt så små dom är, inte ett pip. Va bara nyfikna o lite undrande över vad som pågick. Alldeles perfekta små ögon, som alltid utropar Marie titta å så vackert vilka färger. Varken Ebeth eller jag kan se det vackra, men hon förklarade för oss o vi sa men va fint. hahahaha. Så nöjda o glada satt vi oss i bilen, Ebeth slog en pling till Sofie som skrek av glädje över det fina resultatet. Stora snöflingor när vi kom ut, Ebeth kollade klockan o dom förlösande orden... Ska vi ta en vända till Macce Donken, se där!!!!! så ståndaktiga va vi. Fort som tusan hade vi smällt en hambis, sen åkte vi mot hemmet mätta o nöjda. Det går inte alls lika bra med selleriiiiii. Tja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar