Mörbultad.....

Herregud vilken tur vi tog i kväll. Vis av det som skedde i morse vid prommisen på nyskarapade vägen. Jag vägrade ta den en gång till nu när bäddar o hundrummet är städat. Så vi lastade in hela högen i bilen o for till Långnäs för turen. Inget fel i det iof men den blev lång. Det va skönt o fint o trollen trivdes som små fiskar i vattnet. Om det inte vore för mina jävla knän, dom gjorde så ont så jag ville nästan skrika. Men envis som en röd gris, ge upp never finns inte på kartan det. Så vi gick o gick, bilen kändes som om den gått upp i rök. Nå ja så farligt va det nu inte, vi kom till vägs ände till slut. Mät hur långt vi gått sa jag till mannen, så vi testade 4,4 km blev det. Låter kanske inte som nåt maraton, men med mina knän på asfalt va det smärtsamma kilometer kan jag lova. Jag känner oxå av av tempen förändras ute, då vill kroppen liksom bara jävlas. Men nog om detta, det va i alla fall skönt trots ont. Nu är vi hemma o jag har fått en kopp java. Men det är inte bara vi som känner av prommisen, inte ett troll så långt ögat når. Bara några dova snarkningar från deras rum. Ha ha det blir nog ensamt i soffhörnet i kväll.