Sanna o Larsson klara för SM....redan!!!!!!!!!!!!!

Ja, trots att jag hade strulat till det mesta, så blev resultatet över förväntan. Jag klev upp i ottan o fixade till först mig sen badade jag killen. Skulle träffa Ebeth ,Sanna o Sofie vid Gävle Bro . Allt gick enligt planen o vi rullade mot Stockholm på utsatt tid. ( där ligger SJ i lä) Solen sken o himmlen var vackert blå hela vägen. Riktig vår kände vi av när vi passerat Uppsala. Massa gula söta tussisar efter vägkanten. Bara små plättar med snö också, en påminnelse av vad vi har att vänta. Så härligt. Efter 1,5 timme baxade vi in bilen i garaget vid utställningen. Hon är en baddare att ta sig fram i stora staden fru Sundberg. Hittade snabbt ringen vi skulle vara vid, så vi knallade o tog en kopp. Samma glada kille som servade, han har ett otroligt leende...hm. Mättade oss med en gomacka också, men Ebeths kaffe smakade skit. Hahahahaha, hon hade saltat, den minen blir svår att sudda ur minnet. Sen raskt tillbaka för att göra killen fin. Allt gick som på räls, att dom haft ett uppehåll märktes inte ett dugg.Men Larsson har på eget bevåg lagt till en sak på shemat. Han tycker att han ska sätta sig ett kort ögonblick. Men se det får han lägga åt sidan, sånt går inte för sig. Oki, han reser upp sig snabbt när Sanna säger till. Totalt samspelta, behövs inga ord, han ser henne i ögonen sen bara går det av sig själv.Jag kommer i håg en domare som ville att dom skulle kommunicera mer, men kan det va nödvändigt att använda ord när det inte behövs. Räcker det inte med att man ser hur bra dom trivs med varann o hur roligt dom har. Ja inte vet jag. Gick så klart vidare till nästa uttagning, inget som man får ta som självklart. Det är många duktiga ekipage. Men till finalen kom dom, där placerade dom sig som 4a och va klar för SM. Jag hann inte riktigt fatta det, men jätteglad naturligtvis. Nu kan dom släppa den pressen o börja jaga poäng, massa såna vill hon ha. Hon vill komma med i landslaget, det tror jag att hon lyckas med också. Så det är bara att kämpa på.

Vi hade en jättefin dag, men något som Ebeth o jag måste träna på är att vara där vi ska vara. Vi är alltid på fel plats när det drar ihop sig. Tur att det finns mobiler....