Någon ser efter mig.....

Nu, äntligen har vi fått ändan ur vagnen. Vi har larmat vårat lilla hus. Har kännt mig otrygg o mörkrädd o you name it. Har aldrig tidigare kännt av den känslan, men nu har den blivit jobbigare. Kanske för att jag vet att jag är ensam när jag är ensam. Ibland far ju mannen iväg, kanske bara för kvällen men det händer också att det kan bli längre. Då är det ganska jobbigt. Jag vill inte vara ensam ute på kvällsprommisen när det är becksvart heller, en liten fegis kanske? Ja nu är det så i alla fall, kan tycka att det känns tryggare även för trollen. Nu är dom ju inte ensam några längre stunder, men hur fort kan det inte gå. Eld, tex. Det har hänt konstigare saker, är oturen framme så blir det oftast inte en smäll på käften.Nej nu är det betydligt värre saker. Nå ja, jag har någon som ser efter mig, det känns jättebra. Vaknar upp o det spöregnar ute. Kan känna att kanske ändå bättre med det vita pudret. Vi kommer ju inte undan i alla fall, so what. Om inte annat så blir det så mycket ljusare ute. Hade stora planer för min lediga dag. Lite putsa fönster, ja ja jag kan ju ta dom på insidan i alla fall. Så det får nog bli så. Men nu ska jag trycka på knappen till tvättisen, lite mindre tvätt denna vecka. Jupp, nu drar jag igång denna dagen. See you. Krama nån i dag också.