Sanna o Larsson alltid så bara bäst.....

Ingen som helst konst, att hasa ur sängen när man får åka på schowww. Alltså upp i ottan fixa sig själv först, innan man startar upp fina killen. Inga problem att få igång honom heller. Hämtade upp Lisbeth så kul att hon ville följa. Sen styrde vi kosan mot Sandviken och Högbo. Elisabeth var först på plats, hm så hon väntade på oss. Vi kom i bra tid så vi hann med lite av varje innan startskottet gick. Fina tjejen kom också in o hejade på dom. Tyckte nog att

killen va lite seg ett tag, men han kom igen. Dom är så fina tillsammans o Sanna har fått ett sånt enormt självförtroende (äntligen). Så skönt att se att hon äntligen börjar fatta, att hon kan det här. Hon är superduktig i ringen, allt sitter perfekt. Fina killen är också trygg med henne, hon ger nästan osynliga hjälper o han fattar direkt vad hon vill att han ska göra. Snacka om ljudlös kommunikation. Det är helt ljuvligt att se deras samspel. Dom stöttar o peppar varann när det behövs. Dom gick till final, va nästan ännu bättre då. Men det räckte inte den här gången. Men ingen är lessen för det, vi hade alla lika roligt och tyckte naturligtvis att dom va bara så bäst. I våra hjärtan kan ingen slå dom, så det så......Vilken tur vi hade med vädret också. Inte en droppe vätska, solgumman var t.om. fram en stund. Ja det blev en bra dag i alla fall. Jag va dålig med kameran i dag. Men jag vet att kompisarna fotade, dom bilderna väntar jag på. Då ska här finnas fina kort på bästaste Sanna & Larsson. Men jag lägger upp nåt i alla fall. Jag saknade lilla finaste killen idag också, men han hade bestämt sig för att reta mamman till vansinne, resultatet av det blev. Han fick stanna hemma. Så synd.