Tre dagar i en blogg, det ni !!!!!!!

Och med mitt dåliga minne går det väl antagligen åt skogen, eller blir det bara ett sammelsurium. Men nåt ska väl ända stämma. Nåja, måndag vaknade vi tidigt, pojkarna sov vi försökte smyga. Men dom håriga var inte på vår sida, alltså vaknade dom. Frukost, sen det vanliga köret. Pojkarna tog en sväng till fiskarna... finns dom verkligen? Käkade lunch, spelade lite kort. På kvällen for vi till Lissjön, finns det fisk där ?. Vi hade det jättemysigt, fiskade o fikade. Mannen fick napp? tappade. Sen blev det jättemulet, en åskknall och vi satt i bilen på väg till hemmet. Chokladstund med tekakor, sen blev det kortspel till ögonen inte ville mer. Jag tror att jag vann faktiskt, hm. Grattis. Tisdag, väckte väldigt trötta grabbar kl 8. Upp o hoppa vi ska fiska. Nåja, det gick väl inte så fort, men lilla mannen var klar etta. Men då va det någon som kom på att fisklådorna skulle städas inna avresa. Hur dumt är det? Men nåväl det gjordes och vi kom iväg till slut. Så där väder, lita av varje. Vi provade allt, men icke. Lille killen så bedrövad, någon hade gömt dom äckliga maskarna som naturligtvis blidde kvar hemma då. Gissa vem....Han muttrade o funderade hur han skulle få tag i dom äckliga sakerna. Helt övertygad om att vi skulle få fisk om vi hade haft mask. Attans. Men han accepterade faktum, ingen mask. Och det blev ingen fisk heller. Men vi va kvar hela em, sen for vi hem o lagade mat. Vi hade visserligen grillat 30 korvar-5 som fiskarna fick festa på, men magarna knorrade. Stekte köttbullar o makaroner självklart med brun gräddsås. Sen var det inte lika kul längre, pojkarna skulle fara hem. Mor o Far behöver deras hjälp på Bondenära mycket att göra ons, torsd. Så jävla jobbigt, kämpade som en besatt för att inte visa tårarna. Det har varit hur underbart som helst att få rå om alla tre samtidigt. Inte helt gnisselfritt, men det är väl också som det ska vara. Syskonkärlek är inte alltid bara rosa moln. Men tomt o tyst blev det. Som mannen sa nyss, nu blev det tomt o tyst här, men får det gå några dagar så...... Dom är ju inte längre bort än att vi kan ses när vi vill. Värre vore om det var många mil emellan oss. Och som jag sa och som ni ser. Det här handlar om två dagar, jag visste det. Men söndagen var också fin, men jag bär den med mig i mitt minne. Nu ska jag lägga ut fina bilder också. Många blir det. Mattias, Andreas och lilla Rasmus. Tack för att ni ville vara hos oss. Hoppas att ni snart kommer igen. Vi älskar er av hela vårt hjärta, det ska ni alltid veta och bära med er.