Vilken helg, ja ja jag är trött som en gnu men jag vill ändå berätta. Vi har haft jättekul, bott bra och har haft tur med vädret. Kan det bli så mycket bättre... va. For från Jennys vid 18 tiden i fredags. Framme vid 22,30 ca. Satt uppe länge o pratade och bodde in oss. Fick ihop nån timmes sömn, hundarna sov nog ingenting... tror vi. Men i alla fall, så kom vi till utst i Köping i god tid. Det var Spike o lilla Ellen propellen som startade. Proffset Sofie ställde Spike, som inte alls hade lust att visa sig. Men blev 3.a i sin klass. Lilla Ellen som gjorde sin debut med den äran, sopade banan med konkurrentern. En liten stjärna är född, hur söt som helst. Blev BIM. Första gången hon befann sig i en ring!!!!!. Vilken pärla. Vi stannade hela dagen o kollade. På väg hem igen stannade vi o tog pizza med oss. Satt uppe en stund o njöt av dagen och ett glas vitt. Trötta o nöjda hoppade vi i slafen något tidigare. Vi hade ju städdag innan vi kunde fara. Nu var det Sanna och Larsson, Anna o lilla Elsas tur. Hon debuterade också men tyckte att det var väldans mycket roligare att gå med lilla nosen i backen. Slutvändan gick bra men skadan va redan skedd. Domaren en man frår Australien såg inte mellan fingrarna. Hon slutade 3.a av den anledningen, med en något irriterad mamma Anna. Nu dagens höjdare... Sanna och finaste killen intog ringen. Vi var supernervösa hela bunten. Men helt i onödan. Som dom schowade, det var en fröjd att titta på dom.Det samspelet dom hade idag var helt magiskt. Det har varit utmärkt alltid. Men det var nåt nytt vi såg idag. Som om finaste visste att det var en spec tävling. Han gick som på räls o stod som en staty, och tittade upp på Sanna. Såg ut som att han sa, nu fixar vi det här, du o jag Sanna. Och tänk att det gjorde dom också, en 4 placering räckte för att dom skulle vara klara.Det var en sån glädje i vårat tält, går bara inte att beskriva. Sanna grät, jag grät, ja det var en mäktig känsla. Dom har kämpat så otroligt hårt för det här. Många ggr har vi tyckt att det varit orättvist när dom stupat på små petitesser. Men nu är dom äntligen där, och Sanna kan släppa pressen och börja ha roligt på banan igen. Det är hon mer än väl värd, hon är så duktig. Med Larsson i änden på snöret är dom ett alldeles förtjusande team. Nu orkar jag inte skriva nåt mer, men det blev ju mycket ända kan jag tycka. Hur som har vi haft en jättehärlig o mysig helg. Nu kommer det bilder också. See you.
Sanna förlåt, den darriga fotografen har huggit huvve av dej, men mamma skickar bilder till den samme på mailen. Jag lovar att sätta tillbaka det. Krams.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar