Ensam jag är, tankarna......................

Ha ha, vad eländigt det låter.Tycker jag synd om mej själv, närå inte ett dugg. Mina killar är på fisketur igen, och det är något jag unnar dom av hela hjärtat. Nema problema. Jag var till Lisbeth idag o titta på bäbbsarna. Men hur söt kan man bli.????? Jag har kunnat tagit alla 5 med mej hem. Inga som helst problem. Men dom behöver sin mamma så jag stod emot. Men dom va urgulliga. Fatta hur fan man är skapt o kan se sig själv i spegeln varje morron. Lisbeth fick reda på vad som hände med MINA hundar ang försäkringar. Hon kollade om Folke var försäkrad, men det var han naturligtvis INTE.Men Håkan "min hjälte" fixade även så att han nu är det. Varför gör man så. Hur svårt kan det vara att ta kontakten med den som har hunden, säga som det är och ge oss en chans att få det att fungera. Det är bedrövligt när allt annat ansvar vilar på oss. Ska vi då också behöva stå som idioter om vi tvingas till dyrbara vet besök. Den här gången klarade vi upp det, trots att det sved som fan i plånboken. Men ingenting och då menar jag ingenting kan få mej att inte göra allt jag kan o lite till för att hjälpa mina älskade små troll om dom behöver det. Det är fanimej ett ansvar jag tagit på mej, och det tänker jag också fullfölja. Jag har ett sår i hjärtat som värker. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att en "vän" som jag alltid ställt upp för och litat på kunde svika mej så. Det gör så j...a ont när jag tänker på det, försöker låta bli. Men tankarna kom tillbaka när jag hörde att det inte bara var jag som åkt på en praktblåsning. Det svider, må jag säga. Tack snälla Håkan, du är nog mångas "HJÄLTE" nu. Hoppas att jag träffar dej snart ock kan ge dig en kram. Det är du så väl värd. Bra så, jag börjar bli så förbannad igen så jag går iväg på en tur. 20000 kronor hade jag kunnat haft jä....t roligt för....Inte all vänskap är för livet.....tydligen....